En av de mer roliga sakerna att uppleva på Kanarieöarna, och som helt går förbi den vanliga solsemesterturisten, är de många folkliga och traditionella fester som finns där.
En av de är romería, en fest i lantlig stil, som bjuder på mycket dans (kanarisk stil) ofta framförda av traditionella dansgrupper, samt vin och mat (naturligtvis), och där människor klär sig i traditionella folkdräkter. Atmosfären är väldigt festlig, levande, oerhört glad och mycket social.
Romería är i grunden en traditionell spansk pilgrimsprocession som ofta kombinerar religiösa inslag med folklig fest, och särskilt på Teneriffa har den utvecklats till en färgstark och kulturellt viktig evenemang. Men det är också ett uttryck för lokal stolthet och sammanhållning (samt en till anledning att festa igen).
Ordet romería kommer från ordet romero, vilket betyder en person som reser till Rom, men har blivit en allmän term för en religiös eller kulturell procession som hålls till ära av ett helgon. På Kanarieöarna är det ofta en hyllning till lokala skyddshelgon, där folk klär sig i traditionella dräkter, sjunger, dansar, spelar musik och bjuder på lokala matprodukter från dekorerade vagnar (carretas). Musiken är av levande folklig tradition med rötter i både inhemska kanariska, spanska och med latinamerikanska influenser.
En av de mest berömda romerías på Teneriffa är just den jag var på, romería de San Marcos i Tegueste. Den lockar till sig tusentals människor och hålls vanligtvis den sista söndagen i april varje år. Tegueste är en historisk och lantlig kommun i nordöstra Teneriffa, under bergen till UNESCO och Universitetsstaden La Laguna, men firandet i Tegueste går tillbaka hela vägen till 1600-talet.
Här upplevde jag vagnar dragna av riktigt stora oxar (aldrig sett lika stora i mitt liv), dekorerade med blommor. Det slängdes popcorn, godis samt gofio (ett proteinrikt spannmål, oftast gjord av majs eller vete - Teneriffaborna är väldigt stolta över det) och annat från vagnarna. Det är vanligt att bjuda på lokal mat och dryck från vagnarna, allt från kanarisk potatis (papas arrugadas) som öborna också är väldigt stolta över (av någon konstig anledning), till det kanariska vinet (vino del país) som kännetecknas av sin mineralrika vulkaniska jord.
Dagen jag var där var det varmt. Folkdräkten som jag hade på mig är egentligen gjord för att hålla värme (de är gjorda i bomull, linne eller ull). Det låter som en sak man ska ha på sig under en kall norrskensvinterkväll på Island, men eftersom Teneriffa är bergigt med kallare temperaturer uppe i höjderna, så är dräkterna i första hand tänkta för att ge värme och skydd vid just dessa förhållanden. Och Teneriffaborna är känsliga för minsta lilla kyla, så jag fick anpassa mig till deras värmemått, och stå ut med den mitt på dagen... i den starka majsolen... och nästan på ekvatorn.
Dessutom var det enda man drack rött vin, så att en liten huvudvärk eller två kunde man lätt få ibland. Vatten är därför viktigt att dricka emellanåt, och att ha en hatt. Men det klarade jag av (som en riktigt islänning), och mina spanska vänner naturligtvis också, även om de flesta också klagade på hettan.
Det är trots det helt värt besväret om man vill uppleva något riktigt autentisk på en semesterö men ändå så långt borta från massturismen. Folkdräkten är dock nästan ett krav att ha på sig och gör att upplevelsen blir så mycket roligare, och den kan man få tag på i olika affärer runt om på norra Teneriffa (om man är tidigt ute). Det finns också flera andra romerías att fira, både på svalare platser på ön, och under andra tider på året, om man tycker det är jobbigt med sol, värme och yllekläder samtidigt. Men romería i Tegueste tycker jag är roligare just på grund av att den äger runt mitt på dagen.